samoalex

Idag "at" Alexander sin kvällsgröt alldeles själv - visst är han duktig? :)

Idag var det julavslutning i Kyrkan. Pojkarna fick uppleva sitt livs första julevangelium, dock ett ganska kaosartat sadant: en Lucia stal Davidsstjärnan fran en Pepparkaksgubbe som fick tröstas, de tre vise männen ville inte alls ge bort sina presenter, Jesus kröp iväg och.... ja ni fattar! Inte lätt att organisera med ett gäng 0-2 aringar! Men sött var det och mina tomtegubbar tyckte det var toppenkul. Vi blev kvar i manga timmar tillsammans med minikompisarna Rebecka o Victor och deras mammor. Vi ska alla börja jobba i januari och tyckte det var riktigt sorgligt att detta var slutet pa var mysiga grupp. Men vi kommer säkert att ses igen. Och Rebeckas familj (där mamman är uppvuxen i Ekeby!) har köpt hus i Rudboda, sa vi kommer säkert att ses även hemma i Sverige!

Andra stora steg framat: Vi har vuxit ur bebisbadbaljan och badar nu i badkar - toppenkul, man kan plaska och leka med sma flytleksaker (behöver med - julklappstips :). Nu intas tre mal om dagen - och kvällsgröten verkar vara en knock-out - grabbarna sov som stockar igar natt -- hoppas, hoppas att det inte var en engangsföreteelse.


Elin o David jazzar upp julevangeliet

...är jag snart. Var inne pa kontoret idag för ett möte med tjejjen som ersatt mig under min mammaledighet. Hann även med att deltaga i ett kabinett-möte. Min kommentar i slutet av mötet var: ursäkta, gick jag ut härifran för tio minuter sedan eller för ett ar sedan??! De diskuterade FORTFARANDE hur man kan hitta rättvisande indikatorer för hur vart Ramprogram gagnar medborgaren (eller nat i den stilen...). Bla bla. Mötet med min efterträdare fortsatte i samma stil. Inget har rört pa sig nämnvärt, fransett en del bakat med, tex, Ryssland (pga Georgien). Sa jag är inte allt för oroad inför min aterstart i januari.

Det jobbigaste är den där navelsträngen. Den är ju INTE ALLS avklippt än. Flera ggr under mina möten kom jag pa mig själv med att sitta och sakna deras finurliga leenden, de sma mjuka händerna, morgonkramen....  mammas HerrGurka dans och deras skratt..... Buhhh, separationen, den oundvikliga, är säkert jobbigast för mig. Vet ju att de maste fa bli sina egna individer, alldeles oberoende av mig, och att jag maste lata dem ta alla törnar de maste ta (fick tom bita mig i läppen och lata Alex sla huvudet i skrivbordet igar under vild gastolframfart...), lära sig vad livet innebär... Men instinkten säger ju "skydda, skydda"... Vill ju helst inte att de piper en sekund... Men jag lär mig, fastän det är plagsamt :)

Kan nagon förklara för mig varför mina rosenbuskar har fullt med knoppar som är pa väg att sla ut? I december! Det har ju inte ens varit särdeles milt. Kan förklaringen vara att jag detta ar har totalt ignorerat dem? Ingen näring, ingen bladlusspray... Gör tydligen susen.


Annars har min dag förgyllts av Vilda Bebin IRL (Vilda Bebin är en barnbok och IRL betyder In Real Life, för de som inte är insatta). Min Vilda Bebi heter Alexander och har lärt sig att fara fram i en ryslig hastighet med sin gastol. Ingen och ingenting gar säkert längre, sa länge det är inom räckhall för Alex i sin stol... Hur det ska bli när han börjar krypa/ga kan jag bara ana... Annat är det med Tjuren Ferdinand aka Samuel. Han trivs bäst i statisk position, viftande med armar o ben eller försiktigt fingrande pa en leksak. Söta och glada är de bada tva i alla fall. Helt bäst!

Jag gör mitt bästa för att skapa julstämning i regn o ruskvädret. Pojkarna har fatt en choklad-adventskalender. Alex har försökt öppna luckor - allihopa, förstas. Sam blev fascinerad av vörtlimpan. Satt länge och klämde pa den - den är ju söt o god sa den kommer han nog att gilla! Just nu ligger de ute i vagnen i regnet och sover - välinkapslade i overaller o regnskydd. De sover bäst där. Igar försökte jag fa dem att sova middag inne men det var en mardröm - fick sta och dra vagnen i en och en halv timme tills jag gav upp :) Vid sadana tillfällen är de riktiga terrorister, men man har ju en förmaga att förlata dem väldigt snabbt!

Det sägs att fran sex manader sa kan bebisar börja sova oroligare eftersom de nu blir varse att de inte är ett med mamma och därför maste försäkra sig titt som tätt om att mamma finns där, även pa natten. Kan det vara därför som Alex de senaste nätterna har vaknat en gang i timmen för att sedan somna om när jag har lagt min hand pa hans mage? Och kan det vara därför som Sam vaknar och grater tröstlöst i ca en halvtimme vid fyrasnaret? Jaja, det är väl en fas  som ska passeras och, som allt annat, kommer det att ga över - bara att bita ihop!

Vi har haft blixtbesök av gudmor Torun. I förhallande till antal timmar spenderade i Bryssel sa lyckades hon, som vanligt, maximera shoppingkvoten. Jättemysigt att ha henne här var det. Och jag blev ännu mer otalig att flytta hem. Men nu närmar det sig ju!



Idag var vi sista gangen pa barnkyrktimmen :( Lyckades komma alldeles försent eftersom jag var hos frisören och slingade haret innan och det drog ut pa tiden (sprang därifran med dyblött och oklippt har - maste tillbaka pa torsdag för att slutföra coiffen!) och sedan fastnade vi i hysteriska demonstrationer runt EU kvarteren.... franska bönder eller nat... Men pojkarna fick en lekstund med sina kompisar (alla har växt SA mycket pa dessa manader!) och jag fick fisksoppa och kanelbulle.