samoalex

...är jag snart. Var inne pa kontoret idag för ett möte med tjejjen som ersatt mig under min mammaledighet. Hann även med att deltaga i ett kabinett-möte. Min kommentar i slutet av mötet var: ursäkta, gick jag ut härifran för tio minuter sedan eller för ett ar sedan??! De diskuterade FORTFARANDE hur man kan hitta rättvisande indikatorer för hur vart Ramprogram gagnar medborgaren (eller nat i den stilen...). Bla bla. Mötet med min efterträdare fortsatte i samma stil. Inget har rört pa sig nämnvärt, fransett en del bakat med, tex, Ryssland (pga Georgien). Sa jag är inte allt för oroad inför min aterstart i januari.

Det jobbigaste är den där navelsträngen. Den är ju INTE ALLS avklippt än. Flera ggr under mina möten kom jag pa mig själv med att sitta och sakna deras finurliga leenden, de sma mjuka händerna, morgonkramen....  mammas HerrGurka dans och deras skratt..... Buhhh, separationen, den oundvikliga, är säkert jobbigast för mig. Vet ju att de maste fa bli sina egna individer, alldeles oberoende av mig, och att jag maste lata dem ta alla törnar de maste ta (fick tom bita mig i läppen och lata Alex sla huvudet i skrivbordet igar under vild gastolframfart...), lära sig vad livet innebär... Men instinkten säger ju "skydda, skydda"... Vill ju helst inte att de piper en sekund... Men jag lär mig, fastän det är plagsamt :)