samoalex

Det blev en kusin Dorian i USA i natt - en ny lekkompis till pojkarna!

Idag har vi varit inne och julpyntat och bakat lussebullar.


Grabbarna har varit sitt nya, glada jag hela dagen - underbart!
Idag illustreras inlägget av demonstrationer av pojkarnas sovstil: Alex alltid helst med fötterna i högläge och Sam med snuttehandduken över ansiktet, han somnar bäst sa!

Grabbarna har varit saaaaa mysiga idag. Fran att de vaknade vid kvartöveratta (yes, yes!) till läggdags har vi busat och skrattat mest hela tiden. Sam fortsätter med sin flygstil - vet inte vart han är pa väg egentligen - och Alex kämpar och kämpar med krypandet men roterar mest runt sin egen axel - men glada är de! Och jag med. Och just nu haller en kusin pa att födas i New Jersey - vi är sa nyfikna pa vad det ska bli!!

Sam älskar att leka tittut - alldeles själv. Han lägger snuttehandduken över ansiktet och drar sedan undan den och skrattar högljutt! Och Alex är pa gang att krypa/ala - han är sa otalig! Och idag satte jag ner honom och gick iväg innan jag hann tänka: jag SATTE ner honom! Och han SATT kvar! Det gar framat!

...är jag idag. Det var bara en sadan dag (och en sadan natt). Da kraschar man i soffan när pojkarna har somnat och stirrar apatiskt pa TVn. Vill sa gärna börja läsa en bok men orkar inte. Men, that's life som smabarnsförälder. Far inte glömma att se det i ett större perspektiv - det kommer inte att vara för evigt och snart sitter jag här (inte HÄR förstas, utan i Stockholm :) och undrar vart smabarnsaren tog vägen...

För första gangen nagonsin sa sov grabbarna natten till fredag till lördag utan att ge ifran sig minsta pip! Elvaflaskan ville de visserligen ha som vanligt men förutom det väcktes jag inte en enda gang av grat, skrik, prat eller gnäll. Och följdaktligen vaknade grabbarna pa stralande humör vilket höll i sig resten av dagen. Funderade allvarligt pa att flytta in dem i sitt eget rum nu när de sover sa bra... Haha, inatt var vi tillbaka i gnällbältet. Bade Sam o Alex deltig aktivt och vaknade följdaktligen pa uruselt humör, vilket höll i sig... ja ni fattar. Fick nog pa gnäll o tristess här hemma och for till Svenska Kyrkan som höll julbasar. Och det var medicinen! Fullt med folk och roliga saker att titta pa och grabbarna visade sin soligaste sida igen Och vi fick med oss en halmbock och julljusstakar hem. Och mamma fick dricka glögg och äta ärtsoppa och lussebulle. Och - det har snöat hela helgen! Högst ovanligt i Bryssel, i alla fall i november. Och - de har börjat riva ner grannens murgröna! Ja, de som har varit här vet vad jag talar om. Undrens tid är inte förbi!

Nä just det, ibland knackar ju verkligheten utanför pa. Den som finns där utanför babyland där mamma och söner ofta verkar leva i nagon sorts, kanske inte helt sund, symbios... Men jag hade ju ett liv ocksa innan den 15 maj... och snart ska jag ut i jobbverkligheten igen... Naja, för att söka mig ut ur en tillvaro som just nu bestar väldigt mycket i att laga och mixa puréer, att analysera  färg, konsistens och frekvens pa bajs, att trösta otröstliga bebisar vid okristliga tider.. sa gjorde jag nu alldeles nyss slag i saken och skrev in mig pa Spraydate! Haha, har aldrig gjort ngt liknande tidigare men om man inte gör nat sa händer ju inget heller - det vet väl jag bättre än de flesta som har tagit tag i väldigt mycket pa egen hand... Jag lovar att rapportera om ev framgangar i Internetdejtingsfären :)

Här lite försmak pa julen :

Kapitulering heter det nog, vid närmare eftertanke. Fjorton ar utanför landets gränser sätter sina spar.

Jag hade rätt i mina farhagor om natten.... hungriga grabbar som inte ville ha med nya nappen/tillägget att göra = grat och regelbundna uppvak natten igenom.... mamman ett vrak pa morgonen... dagen fortsatte i liknande stil, mycket grat vid maltiderna och sa fort en flaska blev synlig: gallskrik... Tack gode gud för V som ryckte in och hjälpte mig hela dagen! Vi filosoferade om hur de borde kapitulera och vänja sig vid nya nappen/tillägget ganska snart, men till slut blev det jag som kapitulerade. Kvartöversex sprang jag iväg till apoteket och köpte gamla "hederliga" NAN HA1 och halvsjumalet gick BRA!!!! De slukade flaskorna och somnade sött. Nu ska jag försöka med gradvis övergang, blanda NAN 1 och 2, försöka göra lite större hal i de gamla napparna... Vad man haller pa... varför finns det inga patentlösningar? Inga knappar att trycka pa? Varför känns det som om jag maste uppfinna hjulet med just de här sma? Varför verkar det sa lätt för andra? Varför blir jag sa frustrerad/ledsen/deppig sa fort nagot inte funkar? Men slutet gott, allting gott, nu blir nog natten lugn och en pizza väntar pa mig :)

Det krävs inte mycket för att vart mikrokosmos ska raseras... Har nu vid sex manader gatt över till en ersättning som är lite tjockare, mer som välling, och det kräver nappar med ett större hal - grabbarna blev vansinninga över denna förändring... i synnerhet ikväll, de var väl övertrötta... Och Sam var sa arg att han vägrade äta min grönsakspuré till lunch :( Och jag blir jättefrustrerad. Om de inte äter ordentligt sa sover de ju därefter... eller.. det aterstar ju att se. Nu somnade de av pur utmattning. Nästa dust blir vid elvamalet... Har fortfarande inte särskilt breda marginaler sa den här kvällen känner jag mig dödstrött och sur. De sma pluttarna fattar väl ingenting... oj vad mycket de ska behöva lära sig här i livet... fran byte av napp till...

Hittade sladden! Sa här är mina födelsedagskillar, mina bullar och ytterligare nagra grabbar som firat idag!

Har tagit sa fina bilder av grabbarna i sina Levis-jeans - och av mina hembakta kanelbullar - som jag skulle lägga in här, och sa hittar jag inte den  j....a sladden som ska till för att ladda ner bilderna. Grrrr....

Vi har firat pojkarnas sex manader denna helg! Sex manader - redan! Och de har blivit sa stora! Vi har haft en superskön helg: glada grabbar som kämpar och kämpar (i alla fal Alex) för att försöka ta sig framat. Som blir mer och mer sociala. Som älskar mat, allra mest gröt och frukt. Och som sover bra!

Idag hade vi sexmanaders kalas (därav kanelbullebak) med bla ett annat tvillingpojkpar pa besök, fast de är sex ar redan och stod för en radikal höjning av ljudnivan. Hade bilder av det ocksa.. Hur kan en sladd bara försvinna???

Pojkarna sov bra inatt, det gör de förresten för jämnan numera, peppar, peppar. Problemet var att JAG vaknade upp vid halvfem och inte kunde somna om. Mycket som snurrar runt i hjärnan vid den tiden pa dygnet - och det är inte lösningarna och kreativiteten som infinner sig utan bara problemen... Sedan pa morgonen tog jag itu med att strukturera upp alla lösa tradar (ingenting gör susen som att-göra listor) och läste en inspirerande artikel om att starta eget - det är nog det jag ska göra när jag flyttar hem.. Sa trots trötthet och ganska mycket gnäll pa morgonen (tänder? magont? dämoner?) sa har jag nu lite mer konstruktiva idéer i huvudet.

Annars är det en gra och blasig höstdag här. De sista löven faller. 11 november. Helgdag. Det där hemska, tragiska 1:a världskriget är än en gang över.

Och idag ville visst bilderna hamna pa sniskan. Ni far väl vända pa huvudena. Eller pa datorerna.

...befann jag mig i Sydamerika. At lunch med Brasiliens presiden. Diskuterade forskningsinvesteringar me Chiles finansminister. For mellan ministerier och officiella cocktails och middagar pa tjusiga ställen. Bodde pa femstjärninga hotell (alla dessa anonyma). Och madde illa. Smet undan när jag kunde och beställde upp Ceasar sallad pa rummet. Det var min craving i Sydamerika. Och nu - aldrig mer Ceasar sallad! Och aldrig mer Sydamerika! Tja, inte pa ett tag i alla fall. Och helst inte pa tjänsteresa. Är sa glad över att jag har fatt resa och träffa alla dessa "viktigta" människor pa "viktiga" platser. Jag vet att jag kan. Och saknar det inte ett dugg. Just nu är de viktigaste människorna i mitt liv samoalex och viktigaste platsen i vart liv är ruedeparme 72. Men vi far se vad som händer när jag är tillbaka i "the buzz" i januari. Borde ordna en resa till Nya Zeeland och Australien... och Carro är ju i Australien da... Fragan är - kan man ta med kidsen pa tjänsteresa?!

Kidsen, som älskar persikopuré - som synes.

Här en bild pa skruttarna iklädda Carris tröjjor - sa fina sa!! Men det där med att de växer - och växer ur kläder snabbare än man hinner blinka - det är verkligen ingen överdrift. Har redan tva stora pasar med urvuxna kläder, och da har jag redan givit bort en del...

Grabbarna sov fran halvtolv til sju! Bara ett litet uppvaknande fran Sams sida vid femtiden, men det är som att han fattar nu att det är alldeles för tidigt sa han somnade kvickt om. Och när de sovit sa länge sa vaknar de med ett stort leende pa läpparna :) Nu ligger de nakna pa filten i köket och övar pa ljud - Alex pruttar med munnen och Sam utstöter glädjetjut. La vie est belle!

För bara en vecka sedan ramlade Sam o Alex ihop som sma säckar när jag satte dem i soffan. Idag kunde de sitta riktigt länge, Alex nöjd sa länge han fick grejja med fjärrkontrollen. De börjar bli riktigt sociala varelser som gillar att chilla med mamma i soffan framför tv:n - yes, yes!

det är hemlängtan pa franska det, och det är precis vad jag har haft idag. Ja, jag har ju längtat hem rätt länge nu, och jag har ju ocksa bestämt mig för att flytta hem nästa ar, men sa där akut känns det bara emellanat, sa tex idag.

Annars var vi hos Doktor Paul idag och fick sprutor mot pneumococker och vägdes och mâttes: Sam: 8.5 kg, 66 cm, Alex: 8.3 kg, 68 cm. Stadiga bitar, mao. Allt var bra fast doktorn oroade sig för att Alex huvud är för litet sa det maste ultraljudas... äsch, han oroar sig i onödan för jag vet ju att Alex är världens smartaste och piggaste bebis. Pojkarna har fatt gastolar som de tycker är störtkul fastän de inte riktigt fattat galoppen med det där att ga i dem än. Men om man trycker pa en knapp pa det lilla bordet framför sa spelas en melodi, och Alex har för vana att hänga pa den där knappen.... oh my darling Clementine femtielva ggr...

Lite irriterande det där att man maste hitta pa en rubrik för varje inlägg - det blir rätt lite krystat som, typ, härovan. Men "Cool" ska da alltsa syfta pa mig och "the gang" pa mina sma busfrön och - inte att förglömma - de tva grabbarna som var här langt innan Samoalex, nämligen Pinot och Reglisse: kissemissarna. Det är lätt att glömma dem i all hysteri runt bebisarna, vilket bla resulterat i att Reglisse gatt upp ett halvt kilo, det fläskberget... Just nu sitter han och slickar rent min middagstallrik och jag orkar inte bry mig... När vi var hos veterinären häromveckan sa fragade jag om jag skulle börja ge dem lightmat. Men han sa att vad de behövde var specialkost för obesa.... suck.

Men det var inte det inlägget skulle handla om utan just det som rubriken refererar till. Ibland känns det som att vi tar ett jätteskutt framat i utvecklingen, och idag var en sadan dag. Dagen började visserligen 05.00 men vi hade ända en cool morgon, om än lang. Diverse omsomningar, desperata uppmaningar fran mamma: SOV NU, DET ÄR NATT!!, en flaska i sängen och lite lek och jag kunde duscha och göra mig i ordning i lugn och ro, bädda rent, sätta pa en tvättmaskin: coolt, coolt... Sedan kom framstegen slag i slag:

Framsteg 1: at frukost och löste ett SvD dagskryss medan pojkarna grejjade i sina stolar.
Framsteg 2: Sam har hajjat det här med mat och at med god aptit bade fruktpuré och gröt
Framsteg 3: Lugn insomning vid morgonvilan (visserligen bara 20 minuter...)
Framsteg 4: De sov i tva timmar i vagnen ute pa terrassen i regnet (bara nagra vagningar när ngn lipade till). Sa skönt att slippa ga ut och dra vagnen i ur o skur - kunde istället ta det lugnt pa soffan :)
Framsteg 5: Vi for och hälsade pa min kompis Natalya och hennes son Oliver pa eftermiddagen - min första "riktiga" utflykt ensam med pojkarna - och det gick hur bra som helst. Det stärker självförtroendet!

Och sedan hade vi en cool kväll och läggning, men det räknas inte till framstegen för sa har vi haft det sedan länge. Summa summarum en toppendag, ta i trä...!!!