samoalex

Jag hade rätt i mina farhagor om natten.... hungriga grabbar som inte ville ha med nya nappen/tillägget att göra = grat och regelbundna uppvak natten igenom.... mamman ett vrak pa morgonen... dagen fortsatte i liknande stil, mycket grat vid maltiderna och sa fort en flaska blev synlig: gallskrik... Tack gode gud för V som ryckte in och hjälpte mig hela dagen! Vi filosoferade om hur de borde kapitulera och vänja sig vid nya nappen/tillägget ganska snart, men till slut blev det jag som kapitulerade. Kvartöversex sprang jag iväg till apoteket och köpte gamla "hederliga" NAN HA1 och halvsjumalet gick BRA!!!! De slukade flaskorna och somnade sött. Nu ska jag försöka med gradvis övergang, blanda NAN 1 och 2, försöka göra lite större hal i de gamla napparna... Vad man haller pa... varför finns det inga patentlösningar? Inga knappar att trycka pa? Varför känns det som om jag maste uppfinna hjulet med just de här sma? Varför verkar det sa lätt för andra? Varför blir jag sa frustrerad/ledsen/deppig sa fort nagot inte funkar? Men slutet gott, allting gott, nu blir nog natten lugn och en pizza väntar pa mig :)