samoalex

Någon har monterat in Duracellbatterier i Alexander - det går liksom inte att få stopp pa honom! Han är ständigt på gång, inget undgår Alex. Allt ska undersökas och ljudligt kommenteras. Kroppen sprudlar av energi, Sprallex gör skäl för sitt smeknamn. Utvecklingen fullkomligt exploderar, han vinkar, gör "high five" med mamma, stoppar klossar i de rätta hålen, dunkar för fullt med hammaren pa dunkbrädan, säger man "kex" tittar han at kexlådan, säger man "banan" tittar han at fruktskalen... Samuel har mer Tudorbatterier - lite lugnare takt, men inte desto mindre sprallig och glad. Sam är ju dock den lite mer känsliga och konstnärliga typen, han sitter oftare och funderar över sakernas tillstånd. Och stoppar dem i munnen förstås. Sakerna, alltsa. Och sedan så har han väldigt kort stubin. Blir jättearg fort. Som ikväll, i badet - han fick ett raseriutbrott på duschslangen som inte ville göra som han ville... Jag får numer ofta nypa mig i armen för att förvissa mig om att ja, jag är den lyckliga mamman till dessa två små underverk. Jag har fatt precis det jag har drömt om och jag är så himla tacksam. Just nu ligger batterierna på laddning i sina sängar. Men så här såg det ut i morse - aktivitet i sängarna: