samoalex

Vill bara tala om att jag känner mig som en ny människa eller, som andra kanske skulle säga, precis som vanligt. Jag är UTSÖVD. Mina barn sover på natten. Nja, nästan i alla fall. Men Samuel, den stora strulpellen nummer ett, han sover. Fick nog på gråt och gnäll och flytt till min säng och gjorde processen kort - en natt med "femminutersmetoden" - en enda natt tog det! - och Sam sover sina 11-12 timmar utan avbrott! Och det verkar som att han själv är lättad. Och så mycket gladare på dagarna. Alex har just nu ett ryck och kör krypövningar på natten. Men vad gör det när man vaknar till och ser ett jätteargt huvud som sticker upp över spjälsängskanten (jättearg för att han inte får till det) - då smälter man och somnar om. Och de är som vanligt jättespralliga på kvällen när jag lägger dem i sängarna. Igår kväll när jag gick ut ur sovrummet och sa gonatt låg båda och sprattlade och skrattade - när jag smög in fem minuter senare låg båda och snarkade. Jag har tur!