samoalex

i dubbel bemärkelse. Har aldrig varit med om detta att snö ligger kvar i Bryssel i över en vecka. Att det knakar under skosulorna när man är ute och gar. Att svenska jättedunisen faktiskt är nödvändig och att jag till och med saknar min ungdoms curlingkängor. Insnöad är jag ocksa pa allt som har med baby att göra. I min verklighet kan jag ligga och snurra i sängen och fundera pa om det är bättre att ge en eller tva bananer som morgonmal, om de sitter för mycket i sina gastolar och därför "aldrig' kommer att lära sig att krypa, om jag ska flytta in dem i sitt eget rum NU eller vänta tills den famösa separationsfasen är över.. I mitt samoalex mikrokosmos är detta livsavgörande fragor, tur da att jag nu faktiskt har jobbet att distrahera mig. 

Sömnen är just nu ett kapitel för sig, pga den ovan nämnda separationsfasen (antar jag). Jag väcks minst en gang i timmen av ett gratande barn, som oftast heter Samuel. Medan Alex ofta somnar om ganska kvickt sa har Sam nu tagit vanan att grata hjärtskärande tills jag tar upp honom. Det slutar oftast med att han ligger brevid mig. Tyvärr hindrar inte detta honom fran att atergien vakna upp och grata - och behöva bli upplyft och vaggad... inatt sa jag till honom med sa len röst jag kunde att "nu kör jag dig till psykakuten för jag förstar mig inte pa dig". Faktum är ju att Sam ÄR knepig, jag hoppas att det är övergaende.

Men jag är ju ända sa himla glad i mina sma gryn. Nu har de börjat upptäcka varandra mycket mer, skrattar högt och ljudligt när de ser varandra när de vaknar. Här har de precis kommit in fran middagsvilan i vagnen.