samoalex

det är hemlängtan pa franska det, och det är precis vad jag har haft idag. Ja, jag har ju längtat hem rätt länge nu, och jag har ju ocksa bestämt mig för att flytta hem nästa ar, men sa där akut känns det bara emellanat, sa tex idag.

Annars var vi hos Doktor Paul idag och fick sprutor mot pneumococker och vägdes och mâttes: Sam: 8.5 kg, 66 cm, Alex: 8.3 kg, 68 cm. Stadiga bitar, mao. Allt var bra fast doktorn oroade sig för att Alex huvud är för litet sa det maste ultraljudas... äsch, han oroar sig i onödan för jag vet ju att Alex är världens smartaste och piggaste bebis. Pojkarna har fatt gastolar som de tycker är störtkul fastän de inte riktigt fattat galoppen med det där att ga i dem än. Men om man trycker pa en knapp pa det lilla bordet framför sa spelas en melodi, och Alex har för vana att hänga pa den där knappen.... oh my darling Clementine femtielva ggr...

Lite irriterande det där att man maste hitta pa en rubrik för varje inlägg - det blir rätt lite krystat som, typ, härovan. Men "Cool" ska da alltsa syfta pa mig och "the gang" pa mina sma busfrön och - inte att förglömma - de tva grabbarna som var här langt innan Samoalex, nämligen Pinot och Reglisse: kissemissarna. Det är lätt att glömma dem i all hysteri runt bebisarna, vilket bla resulterat i att Reglisse gatt upp ett halvt kilo, det fläskberget... Just nu sitter han och slickar rent min middagstallrik och jag orkar inte bry mig... När vi var hos veterinären häromveckan sa fragade jag om jag skulle börja ge dem lightmat. Men han sa att vad de behövde var specialkost för obesa.... suck.

Men det var inte det inlägget skulle handla om utan just det som rubriken refererar till. Ibland känns det som att vi tar ett jätteskutt framat i utvecklingen, och idag var en sadan dag. Dagen började visserligen 05.00 men vi hade ända en cool morgon, om än lang. Diverse omsomningar, desperata uppmaningar fran mamma: SOV NU, DET ÄR NATT!!, en flaska i sängen och lite lek och jag kunde duscha och göra mig i ordning i lugn och ro, bädda rent, sätta pa en tvättmaskin: coolt, coolt... Sedan kom framstegen slag i slag:

Framsteg 1: at frukost och löste ett SvD dagskryss medan pojkarna grejjade i sina stolar.
Framsteg 2: Sam har hajjat det här med mat och at med god aptit bade fruktpuré och gröt
Framsteg 3: Lugn insomning vid morgonvilan (visserligen bara 20 minuter...)
Framsteg 4: De sov i tva timmar i vagnen ute pa terrassen i regnet (bara nagra vagningar när ngn lipade till). Sa skönt att slippa ga ut och dra vagnen i ur o skur - kunde istället ta det lugnt pa soffan :)
Framsteg 5: Vi for och hälsade pa min kompis Natalya och hennes son Oliver pa eftermiddagen - min första "riktiga" utflykt ensam med pojkarna - och det gick hur bra som helst. Det stärker självförtroendet!

Och sedan hade vi en cool kväll och läggning, men det räknas inte till framstegen för sa har vi haft det sedan länge. Summa summarum en toppendag, ta i trä...!!!

Sa söta att man förlater dem i princip vad som helst...!

ser det ut att bli idag... övergangen till vintertid gick över förväntan vad gäller mattider och läggning. Enda problemet är att grabbarna fortfarande vaknar enligt sommartid.... Sam vaknade fem i morse och Alex strax därefter.... Det där med bebisars sömnbehov pa ca 15-16 timmar per dygn verkar Sam inte ha klykat över huvud taget, eftersom dagsömnen dessutom mest bestar av kortare och kortare snuttar.. puh.... Men solen skiner och just nu är grabbarna glada - gäller att tänka positivt :)

Maste bara skriva för att demonstrera att jag kan - klockan är tioinio och jag äter frukost, läser tidningen och grabbarna sitter i sina stolar och "arbetar". Denna nya situation är sa ovan att det är svart att ta det lugnt och tro pa att det ska vara - att de faktiskt kan underhalla sig själva en längre stund. Känner mig nästan som innan, fast bättre, om ni förstar, för nu har jag ju mina drömprinsar här :)

Dagens största händelse: stack in ett finger i Alex mun och kände nagot vasst... där har vi förklaringen till hans extrema gnäll igar. De blir sa stora, sa fort! VI har idag ocksa "slängt ut" mjukliftarna. Jag bäddade mysigt för grabbarna i sittdelen i vagnen med lammskinnsfällar och iklädde dem de nya Polarn o Pyret overallerna och gick pa langpromenad. De sov som sma prinsar och när de vakande var de supernöjda med att ha en betydligt bättre utsikt än fran mjukliftarna. Tom när jag lämnade dem med en snäll, men väldigt storväxt och mörkhyad, man utanför en affär för att jag bara var tvungen att ga in och tjacka en macka sa tyckte de att det var ok.

Och pa eftermiddagen/kvällen hade vi besök av Katarina, Giuseppe och Giovanni - pizza och lokalproducerat italianovin. Grabbarna lyckade vara uppe till kvartiatta - min strategi funkar :)

Idag har vi även "läst" tidning och däckat pa filten (till Beas dammsugande).

Idag for mamma sa nu är det bara vi igen. Efter sex veckor med sällskap sa känns det onekligen konstigt och lite ledsamt. Men inget är sig likt jämfört med för sex veckor sedan. Pojkarna är som nya - jag tror det gar nagon magisk gräns vid fem manader. För att inte tala om jag själv. Att fa sova pa nätterna gör underverk, att äta ordentligt likasa. Trodde ju ett tag att jag faktiskt skulle duka under av sömn och näringsbrist, men det gör man ju inte som mamma, man liksom överlever ju bara för att man maste.

Sa fransett att Alex snorar och var jättegnällig idag, och att Sam just har skrikit för full hals i tio minuter för att sedan bara somna, sa är allt mycket bra och jag är en glad och nöjd tvillingmamma. Eftermiddagen/kvällen var ok. Nu har ju grabbarna vant sig vid att bli runtburna där runt "kinktimmarna" efter powernapen och innan kvällsrutinen, sa jag fick helt sonika ta Sam i Babybjörnen och Alex pa höften och travade runt sa i, typ, 45 minuter. Bra styrketräning för mig och grabbarna var nöjda. Fick nagra roade blickar fran folk som gick förbi pa gatan när vi "tittade park" - en favoritsysselsättning. Lyckades tom skjuta lite pa läggningen - det är min strategi inför helgens omställning till vintertid - en gradvis övergang - jag vill INTE behöva ga upp vid halvsex, det pallar inte en sömntuta som jag.

Nedan demonstrerar Sam den fina presentslipovern fran mormor, samt sin flygplanspose.

Det fina "varvädret" fortsätter. Bla himmel och milt väder. Känns som var fastän det nästan är november. Sam är som en ny bebis. Glad nästan jämt (förutom när han är ARG) och gillar att ligga och pyssla eller, framförallt, ligga med armarna rakt ut och uttrycka höga tjut, han är är helt fascinerad av sin egen röst. Alex däremot har varit gnällig. Tror att det kliar ordentligt i hans tandkött och dessutom har han blivit förkyld och var inte alls vid gott mod ikväll. Det blev Alvedon och Nezeril vid läggdags. Hoppas att sömnen blir ok, jag har blivit sa bortskämd den senaste veckan. Ibland känns det konstigt att det finns ett liv därutanför mamma-barn kokongen och att jag maste tillbaka dit snart. Att jag gradvis maste slappa taget och lata mina sma bli sina egna individer. Varje mammas dilemma.

Den här biden är mest ett spel för gallerierna - de far inte i sig en droppe själva - men det är en början till autonomi i all fall!

Ja det är faktiskt sant - idag har jag känt mig helt utvilad, ungefär som innan S&As entré. Det har inte skett sedan deras ankomst. Var pa Carrefour idag (som B&W ungefär) och det borde ha gjort mig supperstressad och trött men jag var hur cool som helst där jag travade runt i denna "hypermarché" och plockade pa mig allt fran lim och bodysar (som man ju säger pa svenska) till lammkött och barnburkar (och de var inte till mig, för en gangs skull ;). Och nagra nya leksaker till grabbarna blev det, förstas, samt en Teletubbies DVD - det ska börjas i tid! Nu är jag hellugn att lämna grabbarna med Fatima, var fantastiska "plast-farmor". Och nu pa kvällen kom den alldeles riktiga mormor och Samuel blev sa till sig att han höll pa att kikna av skratt!

Har haft en toppendag eftersom grabbarna SOV BRA inatt! Det gör otrolig skillnad när vi vaknar pigga alla tre och jag hoppas verkligen att det inte var en engangsföreteelse. När jag är pigg kan jag verkligen njuta av de sma liven och känna hur lyckligt lottad jag är som är mor till dessa sma underverk. Och roligare och roligare blir de! De har dock redan börjat att braka om leksaker, ska absolut leka med samma, samtidigt. Det finns en favoritskallra och en favoritkänguru som det konkurreras friskt om.

Men denna toppendag var ocksa en bottendag eftersom Carro akte hem :( Vi har haft det sa mysigt och Carro har varit en jättehjälp.  Jag har kunnat slappna av mycket mer när hon har varit här och grabbarna har vuxit till sig under den här manaden. Sa istället för att vara ledsen för att hon har akt sa är jag glad över att hon varit här (usch later som en dödsannonstext...).

Nu ater till favoritsysslan pa kvällarna: TVn - det är Bonde söker fru :)

...en klassisk Eagles-lat men ocksa dagens tema :) När man trodde att det inte kunde bli värre sa blev det faktiskt det - igarnatt vaknade grabbarna varje timme mellan halvett och sex, väldigt punktligt till och med. Eftersom jag har svart att somna om mellan varven sa blev sömnen minimal, tur att jag fick tva timmar mellan halvelva och halvett. Och tur att det otroligt nog finns reservbatterier som fortfarande fungerar - jag har överlevt dagen och tom varit pa Svenska Kyrkans bebisstund. Och tur att hoppet aldrig överger en - natten inatt ska bli en toppennatt :) Men sömnen, eller snarare bristen därav, har verkligen blivit ett centralt tema i mitt liv. Pa Guantanamo kör de med sömntortyr som gar ut pa att fangarna väcks och förflyttas var tredje timme. Tänk vilken lyx - att fa sova i TRE timmar i sträck!

Men roliga saker händer ocksa - har börjat med smakportioner vilket jag tycker är riktigt kul, pojkarna känns genast mer vuxna. Vi har börjat med potatis, Alex är stormförtjust och Sam mer tveksam. Och vi har sa mycket mer kul pa dagarna nu - att flyga flygplan är tex en ny favorit - och samtidigt dregla ner mammas ansikte :)

Tog en tur till kusten idag. Det var molnigt Bryssel men väl vid havet sa sken solen. Vi stannade i De Haan, en liten charmig kuststad som denna oktoberdag var otroligt lugn och fridfull. Pa stranden var det dock aktivitet, drakflygning och folk som lag i solstolar och njöt av att solen faktiskt värmde. Där fanns tom nagra modiga som vagade sig ut att vada i vattnet. Vi stannade dock pa strandpromenaden där vi invigde den nya vagnen, som är betydligt smidigare att ha med sig. Och grabbarna verkade gilla möjligheten att kunna sitta upp och titta ut. Pojkarna var sma solstralar hela tiden förutom under hemfärden da Samuel skrek i princip konstant - jag fick förnimmelser av en bilfärd med Carro och Hellan för arton-nitton ar sedan, Samuel och Carro har ju det gemensamt att de har ett temperament.. Nu aterstar att se hur natten blir efter sa mycket dagsömn...:)

Tog en bild av oss med självutlösare idag och, fransett att jag själv inte direkt är till min fördel (men hur skulle NI se ut efter fem manaders sömntortyr????!), sa är det sa signfikant att lille herr skrik, gnäll, kolik och gudvetallt lyckas kräkas just i fotoögonblicket! Är konstant nerdränkt i Sams kräk, torkar för jämnan kräkfläckar fran golvet... Det sägs att det ska ga över vid atta manader sa... bara ett kvartal kvar av konstant surmjölksdoft :)

Ingen vidare dag idag efter att Cirkus Haentzel hade föreställning igar natt. Det började med att Clownen Samuel vaknade och gallskrek HUNGRIG! vid elva-tiden - och sedan knappt at nagonting. Jaha, det blir väl ett nattmal till da, tänkte jag. Och mycket riktigt, vid tre vakande Clownen igen och jag värmde en ny flaska. Men han drack lika lite igen men ville minsann inte sova vidare. Varvade mellan att vyssja, utan framgang och att lata honom skrika, vlket förstas ledde till att den lille Akrobaten Alex vaknade. Och han ville minsann ha mat han med, sa det var bara till att bege sig och värma en flaska till... Och sedan alternativt vyssjande av tva sma liv tills de äntligen slumrade sött vid pass klockan fem... Den enda som inte kunde somna om da var förstas jag... Sömnbrist gör hemska saker med ens hjärna - i natt lekte jag med tanken att sätta ut Sam pa gatan, i alla fall bara en liten stund, sa att jag skulle fa lite tystnad... Tur att vissa spärrar fortfarande verkar vara intakta.

Varför börjar en ensam tvillingmamma att skriva en blogg? Har hon inte viktigare saker för sig? Tja, saken är den att alla bebisarnas vakna timmar ägnar jag - i princip - at bebisarna. Sa när de vär ligger där och snusar i sina sängar och jag har nagra fa timmar för mig själv - ja da kan jag inte tänka pa annat :) och da far det bli bloggen för att ventilera dagens händelser. Sen kan jag koppla av och tänka pa annat. Särskilt social är jag dock inte. Nu när Carro är här sitter vi mest framför TVn pa kvällarna med varsin dator i knät och, just ikväll, Thailändsk delivery mat!

Idag var vi pa Little Gym i Waterloo. Vi var inbjudna av min nyfunna vän Sandy och hennes tvillingar Alexandra och Nicholas som är tre veckor äldre än Sam och Alex. Grabbarna tyckte det var superkul att öva pa att snurra runt, göra kullerbyttor, ligga pa mjuka bollar och annat för att öva upp motoriken. Och allt som de tycker är kul tycker jag är kul! Pa vägen hem for vi förbi svenskshoppen och inhandlade livsnödvändigheter sasom saltlakrits, gräddfil, prinskorv och svenskt skvaller :) Ju mer aren har gatt här i Belgien, ju svenskare har jag blivit och sedan grabbarna föddes har hemlängtan blivit akut, sa nu är det bara en tidsfraga innan jag flyttar hem. En trevlig och solig dag har det varit idag och - det glömde jag ju att säga - grabbarna sov till halvatta imorse - rekord!! Detta med sömnen är värt en helt egen blogg, likasa det där med hemlängtan.

Har varit inne och läst pa andra tvillingmammors bloggar (jo, det finns flera stycken!) och alla är samstämmiga - de första manaderna med twins är en dimma, det första aret en transportsträcka... Jo sa är det nog, även fast jag njuter mycket mer nu när jag har ett par extra armar till hands. Vi har köpt en ny vagn ocksa, en "jajja" eller paraplyvagn. Den kan enkelt slängas in i bilen sa jag blir mer rörlig med den fastän grabbarna fortfarande känns lite för sma. Fast här finns manga som aldrig har annat. Härnere är mycket annorlunda vad gäller barn... bade sämre och bättre - fast mest sämre, faktiskt.

Inatt bestämde Alex att det skulle äts vid halfem... grrrr... ett litet "marche arrière" efter fyra coola nätter. Far hoppas att det bara var ett undantag.

Vi var ocksa pa Svenska Kyrkans bebis sangstund idag. Grabbarna verkar uppskatta det mer och mer, de skrattar och följer intensivt vad som försiggar - sa gulligt! Mamma uppskattar fikastunden med de andra mammorna och med hembakta kanelbullar! Det är en mysig liten svensk vra där i Kyrkan. Funderar pa hur jag ska ta mig runt när Carro inte är här längre - det blir lite bökigare men det maste ga. Och jag hoppas hitta en mysig aupair tjej till november. Jag som alltid varit sa självständig inser nu att med barnen har jag verkligen behov av, inte bara hjälp utan ocksa av sällskap. Barn tvingar en att upptäcka och konfrontera nya sidor av sig själv - ganska jobbigt men nyttigt!

Ännu en solig dag och grabbarna har fatt uppleva den Belgiska vishan för första gangen. Vi var hos Katarina och Giuseppe och at pasta och äppelkaka. Beundrade deras tre veckor gamla kattungar och jag kunde dela erfarenheter med Totti (mamman) kring livet som ensam mamma till tva sma telningar... Hon var lika smal som jag och verkade ocksa rätt slutkörd...  Jag är riktigt nöjd med att ha börjat ta mig ut med grabbarna (hade nog inte orkat om jag inte hade Carro till hjälp) och ännu nöjdare med att jag lyckades fa in tvillingvagnen i min Golf - trodde inte att det gick! Pojkarna har börjat med att sitta i barnstol och tycker det är superkul - de har blivit sa stora!