samoalex

...är jag snart. Var inne pa kontoret idag för ett möte med tjejjen som ersatt mig under min mammaledighet. Hann även med att deltaga i ett kabinett-möte. Min kommentar i slutet av mötet var: ursäkta, gick jag ut härifran för tio minuter sedan eller för ett ar sedan??! De diskuterade FORTFARANDE hur man kan hitta rättvisande indikatorer för hur vart Ramprogram gagnar medborgaren (eller nat i den stilen...). Bla bla. Mötet med min efterträdare fortsatte i samma stil. Inget har rört pa sig nämnvärt, fransett en del bakat med, tex, Ryssland (pga Georgien). Sa jag är inte allt för oroad inför min aterstart i januari.

Det jobbigaste är den där navelsträngen. Den är ju INTE ALLS avklippt än. Flera ggr under mina möten kom jag pa mig själv med att sitta och sakna deras finurliga leenden, de sma mjuka händerna, morgonkramen....  mammas HerrGurka dans och deras skratt..... Buhhh, separationen, den oundvikliga, är säkert jobbigast för mig. Vet ju att de maste fa bli sina egna individer, alldeles oberoende av mig, och att jag maste lata dem ta alla törnar de maste ta (fick tom bita mig i läppen och lata Alex sla huvudet i skrivbordet igar under vild gastolframfart...), lära sig vad livet innebär... Men instinkten säger ju "skydda, skydda"... Vill ju helst inte att de piper en sekund... Men jag lär mig, fastän det är plagsamt :)

Kan nagon förklara för mig varför mina rosenbuskar har fullt med knoppar som är pa väg att sla ut? I december! Det har ju inte ens varit särdeles milt. Kan förklaringen vara att jag detta ar har totalt ignorerat dem? Ingen näring, ingen bladlusspray... Gör tydligen susen.


Annars har min dag förgyllts av Vilda Bebin IRL (Vilda Bebin är en barnbok och IRL betyder In Real Life, för de som inte är insatta). Min Vilda Bebi heter Alexander och har lärt sig att fara fram i en ryslig hastighet med sin gastol. Ingen och ingenting gar säkert längre, sa länge det är inom räckhall för Alex i sin stol... Hur det ska bli när han börjar krypa/ga kan jag bara ana... Annat är det med Tjuren Ferdinand aka Samuel. Han trivs bäst i statisk position, viftande med armar o ben eller försiktigt fingrande pa en leksak. Söta och glada är de bada tva i alla fall. Helt bäst!

Jag gör mitt bästa för att skapa julstämning i regn o ruskvädret. Pojkarna har fatt en choklad-adventskalender. Alex har försökt öppna luckor - allihopa, förstas. Sam blev fascinerad av vörtlimpan. Satt länge och klämde pa den - den är ju söt o god sa den kommer han nog att gilla! Just nu ligger de ute i vagnen i regnet och sover - välinkapslade i overaller o regnskydd. De sover bäst där. Igar försökte jag fa dem att sova middag inne men det var en mardröm - fick sta och dra vagnen i en och en halv timme tills jag gav upp :) Vid sadana tillfällen är de riktiga terrorister, men man har ju en förmaga att förlata dem väldigt snabbt!

Det sägs att fran sex manader sa kan bebisar börja sova oroligare eftersom de nu blir varse att de inte är ett med mamma och därför maste försäkra sig titt som tätt om att mamma finns där, även pa natten. Kan det vara därför som Alex de senaste nätterna har vaknat en gang i timmen för att sedan somna om när jag har lagt min hand pa hans mage? Och kan det vara därför som Sam vaknar och grater tröstlöst i ca en halvtimme vid fyrasnaret? Jaja, det är väl en fas  som ska passeras och, som allt annat, kommer det att ga över - bara att bita ihop!

Vi har haft blixtbesök av gudmor Torun. I förhallande till antal timmar spenderade i Bryssel sa lyckades hon, som vanligt, maximera shoppingkvoten. Jättemysigt att ha henne här var det. Och jag blev ännu mer otalig att flytta hem. Men nu närmar det sig ju!



Idag var vi sista gangen pa barnkyrktimmen :( Lyckades komma alldeles försent eftersom jag var hos frisören och slingade haret innan och det drog ut pa tiden (sprang därifran med dyblött och oklippt har - maste tillbaka pa torsdag för att slutföra coiffen!) och sedan fastnade vi i hysteriska demonstrationer runt EU kvarteren.... franska bönder eller nat... Men pojkarna fick en lekstund med sina kompisar (alla har växt SA mycket pa dessa manader!) och jag fick fisksoppa och kanelbulle.

Det blev en kusin Dorian i USA i natt - en ny lekkompis till pojkarna!

Idag har vi varit inne och julpyntat och bakat lussebullar.


Grabbarna har varit sitt nya, glada jag hela dagen - underbart!
Idag illustreras inlägget av demonstrationer av pojkarnas sovstil: Alex alltid helst med fötterna i högläge och Sam med snuttehandduken över ansiktet, han somnar bäst sa!

Grabbarna har varit saaaaa mysiga idag. Fran att de vaknade vid kvartöveratta (yes, yes!) till läggdags har vi busat och skrattat mest hela tiden. Sam fortsätter med sin flygstil - vet inte vart han är pa väg egentligen - och Alex kämpar och kämpar med krypandet men roterar mest runt sin egen axel - men glada är de! Och jag med. Och just nu haller en kusin pa att födas i New Jersey - vi är sa nyfikna pa vad det ska bli!!

Sam älskar att leka tittut - alldeles själv. Han lägger snuttehandduken över ansiktet och drar sedan undan den och skrattar högljutt! Och Alex är pa gang att krypa/ala - han är sa otalig! Och idag satte jag ner honom och gick iväg innan jag hann tänka: jag SATTE ner honom! Och han SATT kvar! Det gar framat!

...är jag idag. Det var bara en sadan dag (och en sadan natt). Da kraschar man i soffan när pojkarna har somnat och stirrar apatiskt pa TVn. Vill sa gärna börja läsa en bok men orkar inte. Men, that's life som smabarnsförälder. Far inte glömma att se det i ett större perspektiv - det kommer inte att vara för evigt och snart sitter jag här (inte HÄR förstas, utan i Stockholm :) och undrar vart smabarnsaren tog vägen...

För första gangen nagonsin sa sov grabbarna natten till fredag till lördag utan att ge ifran sig minsta pip! Elvaflaskan ville de visserligen ha som vanligt men förutom det väcktes jag inte en enda gang av grat, skrik, prat eller gnäll. Och följdaktligen vaknade grabbarna pa stralande humör vilket höll i sig resten av dagen. Funderade allvarligt pa att flytta in dem i sitt eget rum nu när de sover sa bra... Haha, inatt var vi tillbaka i gnällbältet. Bade Sam o Alex deltig aktivt och vaknade följdaktligen pa uruselt humör, vilket höll i sig... ja ni fattar. Fick nog pa gnäll o tristess här hemma och for till Svenska Kyrkan som höll julbasar. Och det var medicinen! Fullt med folk och roliga saker att titta pa och grabbarna visade sin soligaste sida igen Och vi fick med oss en halmbock och julljusstakar hem. Och mamma fick dricka glögg och äta ärtsoppa och lussebulle. Och - det har snöat hela helgen! Högst ovanligt i Bryssel, i alla fall i november. Och - de har börjat riva ner grannens murgröna! Ja, de som har varit här vet vad jag talar om. Undrens tid är inte förbi!

Nä just det, ibland knackar ju verkligheten utanför pa. Den som finns där utanför babyland där mamma och söner ofta verkar leva i nagon sorts, kanske inte helt sund, symbios... Men jag hade ju ett liv ocksa innan den 15 maj... och snart ska jag ut i jobbverkligheten igen... Naja, för att söka mig ut ur en tillvaro som just nu bestar väldigt mycket i att laga och mixa puréer, att analysera  färg, konsistens och frekvens pa bajs, att trösta otröstliga bebisar vid okristliga tider.. sa gjorde jag nu alldeles nyss slag i saken och skrev in mig pa Spraydate! Haha, har aldrig gjort ngt liknande tidigare men om man inte gör nat sa händer ju inget heller - det vet väl jag bättre än de flesta som har tagit tag i väldigt mycket pa egen hand... Jag lovar att rapportera om ev framgangar i Internetdejtingsfären :)

Här lite försmak pa julen :

Kapitulering heter det nog, vid närmare eftertanke. Fjorton ar utanför landets gränser sätter sina spar.

Jag hade rätt i mina farhagor om natten.... hungriga grabbar som inte ville ha med nya nappen/tillägget att göra = grat och regelbundna uppvak natten igenom.... mamman ett vrak pa morgonen... dagen fortsatte i liknande stil, mycket grat vid maltiderna och sa fort en flaska blev synlig: gallskrik... Tack gode gud för V som ryckte in och hjälpte mig hela dagen! Vi filosoferade om hur de borde kapitulera och vänja sig vid nya nappen/tillägget ganska snart, men till slut blev det jag som kapitulerade. Kvartöversex sprang jag iväg till apoteket och köpte gamla "hederliga" NAN HA1 och halvsjumalet gick BRA!!!! De slukade flaskorna och somnade sött. Nu ska jag försöka med gradvis övergang, blanda NAN 1 och 2, försöka göra lite större hal i de gamla napparna... Vad man haller pa... varför finns det inga patentlösningar? Inga knappar att trycka pa? Varför känns det som om jag maste uppfinna hjulet med just de här sma? Varför verkar det sa lätt för andra? Varför blir jag sa frustrerad/ledsen/deppig sa fort nagot inte funkar? Men slutet gott, allting gott, nu blir nog natten lugn och en pizza väntar pa mig :)

Det krävs inte mycket för att vart mikrokosmos ska raseras... Har nu vid sex manader gatt över till en ersättning som är lite tjockare, mer som välling, och det kräver nappar med ett större hal - grabbarna blev vansinninga över denna förändring... i synnerhet ikväll, de var väl övertrötta... Och Sam var sa arg att han vägrade äta min grönsakspuré till lunch :( Och jag blir jättefrustrerad. Om de inte äter ordentligt sa sover de ju därefter... eller.. det aterstar ju att se. Nu somnade de av pur utmattning. Nästa dust blir vid elvamalet... Har fortfarande inte särskilt breda marginaler sa den här kvällen känner jag mig dödstrött och sur. De sma pluttarna fattar väl ingenting... oj vad mycket de ska behöva lära sig här i livet... fran byte av napp till...

Hittade sladden! Sa här är mina födelsedagskillar, mina bullar och ytterligare nagra grabbar som firat idag!

Har tagit sa fina bilder av grabbarna i sina Levis-jeans - och av mina hembakta kanelbullar - som jag skulle lägga in här, och sa hittar jag inte den  j....a sladden som ska till för att ladda ner bilderna. Grrrr....

Vi har firat pojkarnas sex manader denna helg! Sex manader - redan! Och de har blivit sa stora! Vi har haft en superskön helg: glada grabbar som kämpar och kämpar (i alla fal Alex) för att försöka ta sig framat. Som blir mer och mer sociala. Som älskar mat, allra mest gröt och frukt. Och som sover bra!

Idag hade vi sexmanaders kalas (därav kanelbullebak) med bla ett annat tvillingpojkpar pa besök, fast de är sex ar redan och stod för en radikal höjning av ljudnivan. Hade bilder av det ocksa.. Hur kan en sladd bara försvinna???

Pojkarna sov bra inatt, det gör de förresten för jämnan numera, peppar, peppar. Problemet var att JAG vaknade upp vid halvfem och inte kunde somna om. Mycket som snurrar runt i hjärnan vid den tiden pa dygnet - och det är inte lösningarna och kreativiteten som infinner sig utan bara problemen... Sedan pa morgonen tog jag itu med att strukturera upp alla lösa tradar (ingenting gör susen som att-göra listor) och läste en inspirerande artikel om att starta eget - det är nog det jag ska göra när jag flyttar hem.. Sa trots trötthet och ganska mycket gnäll pa morgonen (tänder? magont? dämoner?) sa har jag nu lite mer konstruktiva idéer i huvudet.

Annars är det en gra och blasig höstdag här. De sista löven faller. 11 november. Helgdag. Det där hemska, tragiska 1:a världskriget är än en gang över.

Och idag ville visst bilderna hamna pa sniskan. Ni far väl vända pa huvudena. Eller pa datorerna.

...befann jag mig i Sydamerika. At lunch med Brasiliens presiden. Diskuterade forskningsinvesteringar me Chiles finansminister. For mellan ministerier och officiella cocktails och middagar pa tjusiga ställen. Bodde pa femstjärninga hotell (alla dessa anonyma). Och madde illa. Smet undan när jag kunde och beställde upp Ceasar sallad pa rummet. Det var min craving i Sydamerika. Och nu - aldrig mer Ceasar sallad! Och aldrig mer Sydamerika! Tja, inte pa ett tag i alla fall. Och helst inte pa tjänsteresa. Är sa glad över att jag har fatt resa och träffa alla dessa "viktigta" människor pa "viktiga" platser. Jag vet att jag kan. Och saknar det inte ett dugg. Just nu är de viktigaste människorna i mitt liv samoalex och viktigaste platsen i vart liv är ruedeparme 72. Men vi far se vad som händer när jag är tillbaka i "the buzz" i januari. Borde ordna en resa till Nya Zeeland och Australien... och Carro är ju i Australien da... Fragan är - kan man ta med kidsen pa tjänsteresa?!

Kidsen, som älskar persikopuré - som synes.

Här en bild pa skruttarna iklädda Carris tröjjor - sa fina sa!! Men det där med att de växer - och växer ur kläder snabbare än man hinner blinka - det är verkligen ingen överdrift. Har redan tva stora pasar med urvuxna kläder, och da har jag redan givit bort en del...

Grabbarna sov fran halvtolv til sju! Bara ett litet uppvaknande fran Sams sida vid femtiden, men det är som att han fattar nu att det är alldeles för tidigt sa han somnade kvickt om. Och när de sovit sa länge sa vaknar de med ett stort leende pa läpparna :) Nu ligger de nakna pa filten i köket och övar pa ljud - Alex pruttar med munnen och Sam utstöter glädjetjut. La vie est belle!

För bara en vecka sedan ramlade Sam o Alex ihop som sma säckar när jag satte dem i soffan. Idag kunde de sitta riktigt länge, Alex nöjd sa länge han fick grejja med fjärrkontrollen. De börjar bli riktigt sociala varelser som gillar att chilla med mamma i soffan framför tv:n - yes, yes!