samoalex

efter en fullmatad dag pa jobbet och fullt ös med grabbarna morgon och kväll sa är jag väl ursäktad för att falla ner i soffan framför Let's Dance-finalen med en snabbt ihoprafsad middag?



meny: pepparchips, parmaskinka direkt ur paketet, oliver, halloumi och lite sallad - imponerande va ? ;) Nej, jag orkar INTE laga trerätters varje kväll...

Slutligen kan jag inte undanhalla er denna bild pa Sam som har börjat diversifiera sin kosthallning



Trevlig helg!!!

Jag fortsätter att vara mamma till världens attonde och nionde underverk. Fransett Alex nya pafund diarreé och Sams aterkommande gnäll/jag vill ha uppmärksamhet à la Evinrude 3,5 hästars utombordare sa är de nu de mest underbara, roliga, trygga och charmiga underverk man kan tänka sig. Inte mycket mer att säga där. Sa därför far det här inlägget handla om mig.
Jag är en riktigt lyckligt lottad person och har förmagan att oftast uppskatta detta förutom när jag tillfälligtvis är under isen, vilket ocksa inträffar (men, som Peter Lemarc sjunger: det maste regna för att nagonting ska gro).  Och eftersom jag lever efter deviser skrivna av de stora filosoferna dvs 1) Agneta Fältskog och 2) Ulf Lundell sa försöker jag att alltid uppskatta det lilla i vardagen - det är ju det som livet bestar av, dvs trallalla tack för extrapriset pa kaffe och Jarl Kulle som är sa bra (Agneta) och, i tyngre tider " det ska bli gjort, som bör bli gjort" - (Uffe) detta citat fran "Sonjas vals" som jag ofta tragglade för mig själv när jag gick och längtade, och längtade, och längtade efter barn...

Idag var ännu en sadan underbar, vanlig dag. I morse stötte jag ihop med den förmodligen mest intelligenta, inspirerande och roliga människa jag känner (vad han gör här är en fraga jag ofta ställer mig, och han ocksa förmodligen) och han hann ge mig ett antal dräpande kommentarer om den värld vi befinner oss i. Han har betytt, och betyder fortfarande, väldigt mycket för mig sa det är alltid en kick när vi träffas och en ynnest att fa vara hans vän. Sedan jobb med världens bästa kollegor (vi skrattar alltid mycket tillsammans), världens mest toleranta sekreterare (Jana, tack för att du orkar med mig :), en snabbtur till nya Cameleon pa lunchen/jättebra shopping:)  och pa eftermiddagen ett möte med tva otroligt inspirerande och intelligenta kollegor om ett av mina favoritomraden: handelspolitik (later kanske dötrist men är larvigt intressant). Och sedan hem till underverken i de trygga händerna av världens bästa aupair. En träff med mäklaren - lite bökigt med husförsäljningen men, det ska väl lösa sig..

Och nu har mamma mu fatt jobb i Stockholm - det var ju inte alls planen men den första juli är det tänkt att hon ska in i ett nytt bas pa Regeringsgatan. Men var ska Mu och hennes kalvar bo? Och vem ska ta hand om kalvarna när Mu star vid mjölkmaskinen? Och missekissarna? Ingen vet just nu, men jag tänker inte ligga pa dödsbädden och angra alla stunder jag oroade mig i onödan, donc.... cela va s'arranger :)

Ljuvlig är ett riktigt vackert svenskt ord tycker jag. Och i morse vaknade jag upp med två riktigt ljuvliga små pojkar, lyckliga jag. De sov hela natten, förutom att Alex hade en liten mardröms-sekvens, så när Sam vaknar vid halvsex så är det egentligen helt ok. Ok bara jag får ligga och dra mig, och det är något jag har tränat dem på sedan tidig ålder. Så från de att de vaknade så låg de på varsin sida om mig och tittade sig omkring, lallade och gjorde en och annan ansats till att dissekera mammans näsa. När det kliade för mycket i Alex ben så klättrade han över mig till Sams stora glädje - de körde dragkamp med Sams snuttefilt... Båda är lena som persikor, runda som små prinskorvar och luktar bebirent. Kan man börja sin dag på ett ljuvligare sätt.?  

Vi var i Brygge idag, grabbarna, jag och min amerikanska syster. De tyckte det var sa himla kul med allt folk som flirtade med dem, att äta ute pa restaurang och att fa gratiskramar av galna flamländare.

Samuel och jag delade pa en öl idag....

Har varit med Samuel och tagit blodprov nu på morgonen. Han var så duktig, låg där på britsen med resårband om armen och kanylen i armvecket... och grät förstås men såg så stor ut på nåt sätt. Rörande. Nu ska vi väl förhoppningsvis få någon klarhet i om han är allergisk mot något (han har eksem som kommer och går). Alex glider under tiden runt på sin räkmacka och tycker att det mesta i livet är toppen. Det nyaste greppet är att spotta och det helst när man äter gröt. Han har insett att han får så roliga reaktioner när det sprutar gröt och saliv över det matande objektet... Sam tycker också att det är en superkul show... Och vad gör väl lite gröt i håret?

hittade ovanstående citat idag på en blogg http://www.dn.se/blogg/bokbloggen och eftersom jag har hamnat i detta bloggträsk som gör att jag av någon anledning bara måste logga in dagligen på några av dessa "infantila" bloggar (jag har nämnt det tidigare, dessa som avhandlar dagens utstyrsel, veckans H&M kollektion etc, helt onödigt men rätt kul ändå...) så fann jag citatet ytterst passande för detta nutidsfenomen. Denna blogg är givetvis bade trendig och infantil och det skäms vi inte ett dugg för!

I helgen fyllde de infantila tio månader - nästan ett år!! Det börjar alltsa bli dags för att ta dem i bruk och de fick därför i tiomånaders present (ja, givetvis ger vi månads-presenter....) ett stycke dammsugare




och en mikrovågsugn (med de uppbyggeliga inkluderade maträtterna: hamburgare, korv med bröd och kycklingklubba)



Sedan fick pojkarna hjälpa mamma att städa terrassen. Alex kämpar med sopkvasten...



medan Sam, i vanlig ordning, anlägger en mer filosofisk ansats.



Skönt med vårsol var det i alla fall.

Såhär börjar morgnarna hos oss.



Sedan är det partytime.





Och sedan (nu!) sitter mamma på kontoret och längtar....!

Den här helgen har det hänt två gånger att Alex har sagt "mamma" till mig. Det har också hänt två gånger att han har sagt "pappa" (eller "bappa") till ..... Pinot...

Arets första riktiga vårsöndag och vi firade med minimänniskornas första besök i lekparken.

Husets bokklubb har haft möte.

Vi började med en grundlig inventering av bokbestandet.


Alexander läste sedan högt ur en bok om ... saker.



Samuel resencerade Stieg Larssons böcker.



De fick.... en tumme i betyg.



Alexander var tveksam, han är lagd lite mer at det romantiska hallet...



Ärligt talat, de tröttnade rätt snabbt och TV-klubben tog vid.

Notera pojkarnas bord - tomma.
Notera under stolarna....



Idag var vi på mamma-träff i brittisk regi.
Alex for runt som en vilde (what else) i en gåstol - men tjejjerna ville inte släppa in honom i dockvrån!



Och Sam (som älskar bilar och bollar, har jag nämnt det?) trivdes i detta åk - men observara fötterna - en sekund senare var katastrofen ett faktum och mamma fick dra fram Samuel fran inunder  bilen!

En ny passion är funnen - pojkarna var totalt absorberade av denna tingest i eftermiddags.



En timme senare hade Samuel gått vidare till andra sysslor. Alexander kunde däremot endast med största svårighet slitas till pyjamasbyte och välling...

I morse var första gången som pojkarna verkligen tittade på Teletubbies: jag stod och tittade på dem i smyg där de satt och fascinerat studerade Tinkywinky o c:o. Alex till och med vinkade tillbaka när tubbisarna vinkade - så gulligt! Denna Teletubbies går dock på en nederländsk kanal så snart säger de väl kijk och dag istället för titta och hej...:)

En bild till från helgen, med i alla fall en som tittar in i kameran.

Hade lite tid över på jobbet idag och satt och surfade runt pa bloggar som toppar besökslistan på den här bloggportalen. Blev rätt fascinerad. De absolut mest populära är unga, väldigt unga, tjejjer som skriver mest om kläder och smink, kanske nåt om inredning eller kändisar... inlägg efter inlägg efter inlägg med "idag köpte jag en ny topp, nya jeans, nya skor, ny kofta, ny väska, måste ha det och den och de...". Och bilder på alla dessa plagg o prylar, helst fotade pa bloggaren herself av henne själv. Gaska fascinerande faktiskt, vilka stora egon de maste ha, det är nog mycket en generationsfraga, det där att det är helt ok att sälja sig själv ogenerat och att vältra sig i ytlighet. Inte en djuplodande tanke så langt ögat nar, inget om dagsläget, kriser och krig. Men tjejjerna tjänar ju pengar pa detta och jag tänker inte vara fördömande, det är ju lite som Jackie Collins online, och Jackie Collins sträckläste jag ju en gang i tiden. Nu måste jag bara poppa till min egen blogg - börjar nu:

Eftersom våren inte än är här men med allra största säkerhet (empiri tyder pa detta) kommer att dyka upp ganska snart så gick jag och köpte årets Converse.



Men det går ju inte att köpa bara ett par numera - vi jar ju sex fötter i famijlen:



Minisarna har ju en liten bit kvar innan det blir gympadojjedags - först ska det krypas, resas sig, stapplas runt... Blir det till sommaren?!

Det är sällan som "hela" familjen hamnar pa bild tillsammans men i helgen hade vi besök av min kompis Alessandra som hade den goda iden att fotografera oss. Lite svart att fa alla att titta in i kameran samtidigt, sa här är en bild där ingen tittar in i kameran.

Någon har monterat in Duracellbatterier i Alexander - det går liksom inte att få stopp pa honom! Han är ständigt på gång, inget undgår Alex. Allt ska undersökas och ljudligt kommenteras. Kroppen sprudlar av energi, Sprallex gör skäl för sitt smeknamn. Utvecklingen fullkomligt exploderar, han vinkar, gör "high five" med mamma, stoppar klossar i de rätta hålen, dunkar för fullt med hammaren pa dunkbrädan, säger man "kex" tittar han at kexlådan, säger man "banan" tittar han at fruktskalen... Samuel har mer Tudorbatterier - lite lugnare takt, men inte desto mindre sprallig och glad. Sam är ju dock den lite mer känsliga och konstnärliga typen, han sitter oftare och funderar över sakernas tillstånd. Och stoppar dem i munnen förstås. Sakerna, alltsa. Och sedan så har han väldigt kort stubin. Blir jättearg fort. Som ikväll, i badet - han fick ett raseriutbrott på duschslangen som inte ville göra som han ville... Jag får numer ofta nypa mig i armen för att förvissa mig om att ja, jag är den lyckliga mamman till dessa två små underverk. Jag har fatt precis det jag har drömt om och jag är så himla tacksam. Just nu ligger batterierna på laddning i sina sängar. Men så här såg det ut i morse - aktivitet i sängarna:

lag och snurrade inatt med allt vad det innebär av dubbel frustration: frustration 1 som gör att jag inte kan sova (ngt som gör mig ledsen) och frustration 2 eftersom jag vet att jag borde sova när jag kan och klockan tickar och här ligger jag... dessutom snarkar Alex (redan... stackars hans framtida fru! :) vilket inte gör det lättare att somna om. Tur eller otur att det är lördag idag. Trodde det var otur eftersom dagarna hemma brukar bli mer hektiska än när jag har nagra timmars respit pa jobbet - men pojkarna har visat sig fran sin lugnaste sida idag - har faktiskt ALDRIG sett dem sa lugna tidigare. Nästan inget skrik eller gnäll, en tesil var kul i säkert en timme... Kycklingmamman oroar sig för att de inte kryper eller ens alar än... de är ju herregud nio manader imorgon! Är det mitt fel? är de understimulerade? är de för mycket i gastolarna?... jaja, som jag brukar intala mig själv: det finns väl inga människor, förutom de handikappade, som aldrig lärt sig krypa/ga (leka själva, sova hela natten, dricka vatten...) nan gang. Just nu sover de pa en solig terass och i eftermiddag ska jag ta med dem och shoppa pa Louise - det blir första ggn i vaket tillstand, vi far se hur det gar! Och vad ska jag bjuda pa till middag ikväll? Har bjudit in vänner för att titta pa schlagerspektaklet! Far väl bli pizza, i värsta fall :) Och nu ringde B precis och han hade köpt ostbagar och smagodis - blir en riktig mystvkväll mao!!

världes bästa "öppnis", tycker Sam o Alex (tror jag, i alla fall) om Gazouillis, den öppna förskolan som ligger runt hörnet och där vi tillbringar vara eftermiddagar allt oftare. Grabbarna älskar verkligen att se och vara med andra barn, bade de lite större och de sma, de tycker att ledarna är toppen och de gillar alla leksaker. Hemma kan Sam (jo, det är mest Sam för tillfället) vara hur mammig och gnällig som helst, men när vi väl kommer till öppnis sa är han hur glad och lugn som helst. Tror de kommer att älska dagis, den dag det väl är dags.

... och Alex tar en powernap i Vs knä.