samoalex

Ce soir, je dis au revoir à la Belgique, à Bruxelles, St-Gilles et - surtout - à la rue de Parme n° 72. La maison qu' était un coup de coeur il y a 8 ans et demi. La maison que ja'i fait renové des caves au toit - tout dans mon goût, tout très soigneusement. Comme on a vit ensemble - moi, mes ouvriers, mes architectes, mes locataires... et on a reusssi ! La belle maison en face du parc. Avec le petit marchand au coin. Le resto coup de couer à deux pas. Mon cher pizzaiola sur le chausée. Le marché au Parvis. Les mecs au coin place Morichar. Le voisin. Les Pernettes. LG. Les chats et les canards. L'ave Louise. La cambodgienne au nettoyage à sec. Etc. Enfin, tous ! Et la, je parle que des gens dans le quartier... ! Si je commence avec ma vie au bureau, ailleurs... mais non. Il est temps de cloturer et je ne suis pas très drama moi. Mais cela me fais un peu triste ce soir.
Mais, comme dirait M. VR - mon ange et mentor : allez - fonce - on avance !!!!

jag skriver pa franska ikväll för det har varit mitt sprak här i sa manga ar. Som jag redan sagt pa franska: jag är inte melodramatisk av mig, men nu ska jag faktiskt sätta mig i min trädgard för sista gangen med ett glas rödvin i den varma sommarnatten och lyssna till de välbekanta ljuden fran grannarna och, kanske, grata en skvatt.

Och imorgon bor vi i Sverige igen!!!!

Lite bilder fran huset jag en gang ägde.

Gaträningen är i full sving





Men ibland gar det lite fel...



Stolrally är ocksa kul



Alex gillar att leka kurragömma





Sam gillar att pyssla



Soffpotatisar. I soffan som nu är ett minne blott.



Men roligast av allt är fortfarande det som är förbjudet...



Mamma spärrar vägen...



Dumma, dumma mamma





Tur att man glömmer sa snabbt!

Jo, vi finns fortfarande! Inte för att jag nagonsin sett mig själv som nagon megajonglör, men just nu klarar jag faktiskt att halla en sisadar 150 bollar i luften - samtidigt. Törs inte tänka pa de eventuella bollar som jag har missat nagonstans pa vägen. Men snart ska vi landa i framtiden och jag kan inte vänta! Blir lite sentimental emellanat men inte sa mycket som jag befarat. Allt är nästan pa plats. Tycker att jag klarat det riktigt bra hittills, alltsa detta med att fran att ha bestämt sig för ett drygt ett ar sedan för att "nästa midsommar ska jag flytta till Stockholm" till att, med ca en veckas delay, ha fixat jobb, bostad, husförsäljning, barnomsorg, flytt o allt annat däremellan. Det enda som jag missat lite är avskedsmottagning pa jobbet och det svider lite i det professionella hjärtat (finns sadana?) men nu far det bli lite intimt med de närmast sörjande och manga besvikna, men men..

Vem är den ENDA (ja, förutom Vallan da) som grabbarna bara störtvälkomnar med skratt, kramar och odelad glädje? Jo det är personen som kommer upp för trappan här:



Allas var Bea. Hon som vet hur man svingar en golvmopp, hur man styr en dammsugare med schvung. Hon har power, hon är bäst. Vi älskar henne alla tre. Idag fragade hon mig vad en städerska tjänar i Sverige... tänk om vi kunde fa var Bea att komma till... men hon är ju (olyckligt, visserligen) gift med en belgare.. Tbc...

Vi var pa party (namngivning) hela eftermiddagen. Pojkarna at libanesiskt för första gangen. Gick prima.

Och nu sitter mamman och är nöjd för att tv3 sänder "när Harry mötte Sally". Det är sa skönt att se en film där man kan varenda replik fram o baklänges. Gar bra att blogga samtidigt da ;)

Ja och from 1 juli sa bor vi pa Trossvägen 5, 181 66 Lidingö, ifall nagon missat detta :))

Papperskorgen är tömd. Däri ligger endast - en flöjt.



Det här flinet betyder: mamma, jag vet att jag inte får men det är ju det som gör det roligt ju....



Jag törs visst....



Och sen kommer brorsan och assisterar... blivande elektriker kanske?



Haha, inte ens dina barrikader kan hindra mig!



Och här var det bus med en gummisnodd.