Ett ar sedan

Sa här sag jag ut för ett ar sedan, pa en dag när



Ja, jag stod upp förstas, lag inte ner, men vete 17 hur man vänder pa bilder här...

Lustigt nog sitter jag här i samma kofta.. men byxorna är ett antal storlekar mindre...

"änglarna" snusar. Alex har lärt sig spela pa läppen. En annan favorit är att blasa i ett rör sa det blir basröst. Han är en liten komiker. I alla fall mamma och brorsan gapflabbar. Sam är som gladast när han far leka med bollar (mammas Zlatan) eller fixa med sladdar (mammas elektriker, neeeehhh). De är bäst. 11 och en halv manad nu, snart ett ar!

Bloggen sover...

Jo det finns inte mycket tid till att uppdatera för närvarande. Är det inte flytt som gäller, eller jobb sa försöker jag ägna mig 100% at boysen. Idag har vi haft en underbar dag tillsammans. En kär kompis, Cristina, som väntar tvillingar i juni, var här och hämtade en massa babygrejjer och kläder. Och nu sitter jag här och känner mig underligt ledsen och sentimental för att jag blivit av med de där sma pyjamasarna och bodisarna som ju tillhör en period som egentligen var rätt outhärdlig för mig. Jag sparade i alla fall de tva första pyjamasar jag köpte till pojkarna, och som jag gick och fingrade pa i manader innan de föddes.

Här bildkavalkad fran dagens äventyr. Det blir manga bilder, men de är ju sa hiiiimla söta!












syrener och mycket mycket...

Jag har inte riktigt samvete att sitta och blogga när jag har en laang, laang lista över saker jag maste ta tag i.. tva manader kvar ungefär tills jag packar ihop fjorton utomlandsar och flyttar till Stockholm igen. Bör ta tag i vart jag ska bo, ta reda pa om banken vill lana mig mer pengar, vem ska ta hand om barnen när jag jobbar, hur ska flytten ga till, hur flytta katterna, börja rensa o slänga, vad ska med, vad stannar, klä om stolar o soffa (billigare här), fixa ettarskalas, fixa avskedskalas (privat o jobb), sälja av babygrejjer, sälja bilen... o säkert mycket mer som jag inte kommer pa just nu.

Men här en bild av min syren sa som den ser ut ikväll:



vi hade en underbar vecka i var blivande hemstad.

Sov jättegott i resesängarna.



Lekte i Humlan.





Besökte Skansen - där silarna mamma köpte var kuligast - djuren relativt ointressanta...



Busade med div kusiner.



Och med mormors kökslador. Nej, nej, inte grillspetten!!



Störtkul var det!




Hem nu

Vi aker till Stockholm imorgon bitti! Väskan är packad, taxi beställd, sopor utställda, choklad framställd till kattvakten, blommor vattnade, dubbelkollat att flaskor och snuttefiltar är nerpackade.. har jag glömt nagot? Räknar med att grabbarna väcker mig vid sextiden imorgon bitti som vanligt - skulle vara typiskt om de bestämmer sig för att ta sovmorgon just imorgon! Ställer nog klockan för säkerhets skull. I fall jag kommer ihag hur.

Semester!

Nu har jag semester i nästan tva veckor. Fast jag vet inte om det är semester egentligen. I vanliga fall brukar jag tycka att det är riktigt skönt när mandagen kommer och jag kan ga till jobbet och sitta i "lugn och ro" framför datorn, dricka min latte, prata med kollegorna... Och jag kan medge att heldagar när det bara är pojkarna och jag, som idag, är intensiva - men  ok, bortsett gnället , sa är de faktiskt väldigt snälla och roliga och förstas världens, världens gulligaste. Och nu ska vi ju till Sverige - det ska bli sa kul!

Idag när Bea dammsög i köket sa kröp Alex efter med sin dammsugare. Hur gulligt är inte det? Och hur intelligent?



Han kändes inte lika intelligent vid halfyra inatt när han prompt skulle öva sig pa att sta upp i sängen. Mamma la ner och sa sov, Alex reste sig.... vid fem sov vi i alla fall igen.

Sam är fortfarande mattligt, eller snarare totalt, ointresserad av att röra sig.



När de är som ljuvligast :)


vi överlevde!

Första tjänsteresan avklarad, det gick hur bra som helst! Det enda sorgliga var väl att jag, som sett fram emot min natt helt solo pa ett hotellrum, sov uruselt! Hard säng, trafik utanför och, givetvis, inga sma snusande skruttar i närheten. Pojkarna har i alla fall haft det toppen och verkade inte sörja mammas bortavaro nämnvärt. Skönt att veta att det funkar.

Lite presenter blev det givetvis



Jo, jag var i Roma. I ett land som jag älskar och hatar. Men älskar mest, tror jag. Fast att jobba med italienarna... Kul är det, ifall man kan lägga sin skandinaviska organisationsmani at sidan...

Idag blev det i alla fall en lang eftermiddag tillsammans med pojkarna i parken mittemot.




RSS 2.0